- Rutinerade ryttare rider oftast med en bra hand, även om vissa använder sina händer känsligare än andra. Varje ryttare behöver jobba med att kunna rida med så osynliga hjälper som möjligt.

- Jag tänker mig alltid in i hur det är att vara häst och hur obehagligt det måste vara om ryttaren har ovarsamma eller okänsliga händer, säger Lotta Björe.
Hästen tar mer skada av om ryttaren rycker den i munnen än om hon till exempel sitter med uppdragna hälar eller lutar sig framåt.

Mjuk och följsam
Vad är då en bra hand? Handen ska vara mjuk och följsam mot hästens mun, och vara en förlängning av tygeln. Det är viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig.
- Ett problem som jag ofta ser är en för låg och nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma. 

Händerna ska hållas med en handsbredd mellan och handen ska vara omvriden så att ryttaren ser lite grann av de tre första knogarna på handen. Armbågarna ska vara mjukt böjda och hållas mjukt intill kroppen utan att klämma.

Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet.
- Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Det leder till att armarna blir yviga  och att du inte blir tillräckligt följsam i sprången.

"Finlir"
Tygeltagen tas främst genom att ryttaren öppnar och stänger handen. Första graden av samling är när ryttaren kramar en aning med handen för att göra en förhållning, medan första graden av eftergift är när ryttaren öppnar en aning på fingrarna. Olika hinder ställer olika krav på eftergift och yngre hästar kräver oftast en längre eftergift.
- "Finliret" sitter i händerna och ryttaren ska inte ge för mycket eftergift med armarna.

Ryttaren ska hela tiden ha en lätt kontakt med hästens mun för att den inte ska lägga sig i framvikt och bli hängande i ryttarens hand. Utan ett jämnt stöd är det svårt att rida i en bra rytm.

Gör som Malin!
Rutinerade ryttare har ofta bra händer och ett bra samspel med hästen på hinder, och det gäller även vid tidshoppning. De har förmåga att rida mjukt med bibehållen rytm även när de rider snäva svängar eller i ett högre tempo.
- Ett bra exempel är Malin Baryard Johnsson, som väger väldigt lite och rider lika bra på en Grand Prix-häst som på en 4-åring. Det ser alltid lika lätt ut och hon gör sina hästar väldigt känsliga för hjälperna.

Rätt betsling
Många ryttare säger att "min häst är så stark" eller att "min häst är så svår i munnen". Då beror det på att ryttaren inte har jobbat hästen så att den svarar på mjuka, känsliga hjälper. Det är även mycket viktigt att ha koll på hästens munstatus.
- Det är ryttaren som formar hästen. Ibland ser man en häst som varit väldigt uppbetslad med en ryttare och som plötsligt går jättefint på tränsbett med annan.
Det är naturligtvis skillnad mellan olika typer av bett och hur de verkar.
- Ett bett är inte skarpare än man gör det till. Målet ska alltid vara att rida med så lite betsling som möjligt och med en fin hjälpgivning.  
- Däremot ska ryttaren inte vara rädd för att betsla upp hästen om det behövs, men då är det viktigt att ryttaren har den balans och följsamhet som krävs.

Skola ponnyn
Det kan vara svårt för små ponnyryttare om ponnyerna är allför starka. Då behöver förälder eller tränare ta sitt ansvar och rida ponnyn så det blir enklare för barnen.
- Ponnyn blir lydigare och barnen lär sig att rida bättre och med känsligare hjälper. Då kan de koncentrera sig på rätt saker. Anna och jag red ofta lillasyster Emmas ponnyer när hon var liten. Det underlättar om en ung ryttare rider på en skolad ponny.
- Jag tycker att vi borde vara mer noggranna med grundridningen i Sverige, redan på ponnystadiet.

Skaffa dig inspiration
När Lotta är på världscuphoppningarna ser hon vissa skillnader mellan hur olika tävlingsryttare använder sina händer. Hur ryttaren använder sin hand beror på hur han/hon är byggd och även på temperamentet hos ryttare och häst.
- Toppryttarna har oftast bra händer även om de rider på lite olika sätt. Alla bra ryttare rider med en "levande" och följsam hand mot hästens mun. Malin rider med en lägre hand jämfört med Rolf-Göran. Här gäller det att du tittar på dem som är bättre än du själv för att få inspiration.

Bra övningar
Det finns olika övningar som ryttaren kan använda för att träna upp sin balans och koordination och för att få en starkare skänkel. Då blir även ryttarens hand bättre.
- En bra övning är att byta sittben i vart tredje steg.

Att bli longerad är också väldigt bra. Då kan ryttaren koncentrera sig helt på sig själv.
- Rid med "väderkvarnsarmar", "mjölka kor" samtidigt som du lyfter upp det ena benet, vrider ut det från hästen och släpper ner det.

En annan bra övning är att stå i lätt sits och först hålla händerna på huvudet och sedan bakom ryggen. Att tänja på överlivet och titta bakåt är också en bra övning.
- Börja med att göra övningarna när du står stilla.

Lottas tips för en bra hand
* Handen ska vara en förlängning av tygeln mot hästens mun.
* Håll handen "buren" med armbågen lätt böjd.
* Det ska vara en handsbredd mellan dina händer och du ska se de tre första knogarna på handen.
* Det är du själv som ryttare som formar hästen.
* Målet är att du ska kunna rida med så lite betsling som möjligt och med mjuka, fina händer och full kontroll över hästen.
* Ung ryttare ska rida på skolad ponny/häst för att kunna koncentrera sig på rätt saker.
* Öva din balans, koordination och benstyrka för att få en mjuk och obe­roende hand.
* Titta på ryttare som är bättre än du själv för att få inspiration.

Lycka till!

Relaterat:

När hästen kommer lite högre upp i sin utbildning är det viktigt att fortsätta att hålla efter och jobba med hästens rakriktning i precis allt som görs och att hela tiden ha med det arbetet in i de olika rörelserna.
- De rakaste hästarna byter sida ganska ofta och ibland kan det kännas lite ovant. Du kanske märker att hästen inte känns som den brukar. Därför behöver du hela tiden vara observant och känna efter hur din häst agerar, säger Mads.

Is i magen
I rörelser som exempelvis skänkelvikning och samlande rörelser sätter hästen oftast ut det svaga bakbenet utanför kroppen. Det är ungefär samma principer som gäller för rakriktning både i början av hästens utbildning som exempelvis i skänkelvikning för Lätt A-hästen, som i öppna eller sluta för medelsvåra hästar och som i piruetter för svår klass-hästar. Hästen försöker oftast gå emot den svaga sidans skänkeln och om det inte lyckas försöker den i stället gå emot den starka sidans skänkel.
- Då gäller det att ha is i magen och arbeta lugnt och sansat. Försök att rida taktmässigt och leta efter det läge där hästen bjuder framåt till ett bra och jämnt stöd på båda tyglarna. Då hittar hästen ofta automatiskt sitt påskjut och undertramp och det som vi kallar för schvung.  

Ibland kan det vara svårt att identifiera den starka och svaga sidan. Ju mer samling du kräver desto mer tydlig blir svagheten hos hästen. Skrittpiruetter är en bra övning för att kontrollera vilken som är hästens starka respektive svaga sida. I skrittpiruetter åt den svaga sidan sätter hästen det inre bakbenet in i volten vilket gör att piruetten blir för stor. I den starka sidan sätter hästen i stället ut det yttre och svaga bakbenet och glider utåt i vändningen.

"Sax" i skänkelvikning
En bra övning som du kan använda för att rakrikta din häst är att rida en "sax" i skänkelvikning där du vänder in på diagonalen och rider skänkelvikning in till kvartslinjen och tillbaka till fyrkantspåret igen.  Upprepa övningen två gånger på varje långsida om du rider i ett stort ridhus. 

Om hästen är svag i högersidan känns det lätt att flytta undan den för den starka (vänstra) sidans skänkel men då glider det svaga (yttre) bakbenet gärna ut åt sidan och bakdelen kommer före. När du däremot rider undan för den svaga sidans skänkel känns det som om bakdelen kommer efter och ytterbogen glider ut. Hästen ska hela tiden ska vara ställd från rörelseriktningen.
- Tänk på att flytta framdelen och låta bakdelen komma något efter när du flyttar hästen undan för den starka sidans skänkel. När du flyttar hästen undan för den svaga sidans skänkel kan du i stället flytta din häst ganska mycket åt sidan under ett par steg och sen rida rakt fram för ytterskänkeln. Då får du kontroll på den starka sidans bog.

"Tvära aldrig för mycket"
När du rider öppna och sluta på den mer rutinerade hästen använder du samma principer som i skänkelvikning. Var noga med att gå väl med i rörelseriktningen i både skänkelvikning och sluta i stället för att sitta kvar  på yttersidan.
Som kontroll på att hästen är liksidig ska du i alla rörelser kunna leda framdelen överdrivet med i rörelsen för att få tillbaka den på plats.
- Kom ihåg att alltid rätta framdelen på bakdelens spår.
Mads anser att man aldrig ska rida med bakdelen före för då blir det omöjligt för hästen att driva framåt.
- Tvära aldrig för mycket så att hästen tappar bjudningen. Du ska hela tiden kunna gå ur rörelsen genom att rida fram på ett rakt spår. När du rider piruetter ska du alltid kunna rida rakt fram när du vill.

Tänk tvärtom
I galoppen är det svårare att känna om hästen är rak eftersom den av naturen vill gå med bakdelen något innanför framdelens spår. När du rider i den svaga sidans galopp är det bra att tänka lite grann tvärtom vad hästen vill. Det betyder att du exempelvis kan rida in framdelen något innanför bakdelens spår.

Vid galoppfattning åt den svaga sidan kan du pröva att rida en svag "bogen in" strax före fattningen. Bibehåll den inre skänkeln på samma plats och motställ hästen något för att ge plats för det inre bakbenet i fattningen. Räta sedan ut och håll hästen överdrivet framme på yttertygeln så att du håller in den starka sidans bog.  
- Även när du fattar galopp i den starka sidan kan du leda in framdelen och motställa hästen något för att ha koll på den svaga sidans bakben. Prova sen att långsamt räta ut hästen på linjen samtidigt som du hela tiden har koll med den svaga sidans ytterskänkel.
- Fatta alltid galopp för den inre skänkeln och var försiktig med att dra tillbaka ytterskänkeln för mycket.
  
Om ryttaren får problem med rakriktningen är det viktigt att gå tillbaka ett steg i utbildningen och göra det lättare för hästen för att inte skapa motstånd. Om du exempelvis får problem med att fatta galopp från trav gör det gärna i skritt i stället.

Mads tips
* Rätta alltid framdelen efter bakdelen eftersom motorn sitter där bak.
* Principerna för rakriktning är ungefär desamma i både skänkelvikning, öppna/sluta och piruetter.
* Var observant på om hästen "byter sida".
* Ta arbetet med rakriktning med dig in när du rider olika rörelser.
* Kontrollera att du alltid kan gå ur en rörelse och öka tempot så att hästen hela tiden bjuder framåt i rörelsen.
* Tänk lite "tvärtom" vad hästen vill för att få den rak. Om hästen vill flytta in bakdelen led in framdelen i stället.  
* Om du får problem med rakriktningen backa tillbaka och gör det lättare för hästen.

Lycka till!

Mål
Ryttaren tränar på att få hästen lydig och runt innerskänkeln i svängarna. Rätt utförd blir hästen mjuk, lösgjord och avspänd.

Svårighetsgrad
Det här är en medelsvår övning som rids över låga hinder och räcken (cirka 0,50-0,70 meter). Övningen rids på ridbana eller i ridhus med måtten 20 x 60 meter.

Uppvärmning
Börja med att rida serpentinbågar mellan bommar och räcken. Rid mellan vartannat hinder/bom. Har du har en äldre, lydigare häst kan du prova att rida mellan varje hinder/bom. Var noga med att leda hästen runt i svängarna. Ju närmare hinderstödet du rider, desto mer får du hjälp att forma hästen och flytta ut bakdelen.

Nästa övning är att du galopperar på en åttvolt mellan räckena för att träna byten på relativt rakt spår i riktning mot staketet. Var noga med att samla upp hästen före bytet och att rida rakt fram. Då får du hjälp av staketet med att byta galopp. Använd ytterskänkeln i bytet i stället för att titta ner på innersidan.

Hinderuppställning
Hinder 1: Räcke med utfyllnad.
Hinder 2: Räcke med utfyllnad.
Hinder 3: Cavalettiserie med räcke (1-1,2 meter mellan cavalettibockarna).
Hinder 4: Räcke med utfyllnad (cirka 20 meter efter hinder nr 3).
Hinder 5: Räcke med utfyllnad.
Hinder 6: Oxer.
Hinder 7: Serie som består av fyra räcken och tre cavalettibockar (3-3,2 meter mellan) och avslutas med en oxer 16 meter bakom serien (fyra eller fem galoppsprång).

Så här rider du övningen
ÖVNING A (se nedan)
Starta i lugn galopp i vänster varv och hoppa över hinder 1 och 2 på en stor åttvolt med anridning mot staketet. Var noga med att flytta ut hästen för innerskänkeln före och efter varje hinder med bibehållen rytm. Hästen ska vara rak över hindret. Upprepa ett par gånger.



ÖVNING B (se ovan)
Trava över cavalettiserien med räcke (hinder 3). När det är mer än en bom kan du lättare känna om hästen är lydig och inte länger steget och ökar farten. Var noga med att hästen ligger kvar i ett lugnt tempo. När hästen landar i lugn galopp fortsätter du med att hoppa hinder 4 (räcke) i galopp. Om hästen är olydig och vill rusa efter hindret vänder du in runt oxern och saktar av till skritt och lossar hästen med den inre skänkeln. Om du har en lydig häst fortsätter du längs fyrkanten och rider tempoväxlingar i galopp.
När det går bra startar du med cavalettiserien (hinder 3) i trav och fortsätter i galopp över räcket (hinder 4). Fortsätt in på s-bågen (hinder nr 5,  6 och 1). Avsluta med att hoppa serien på långsidan (hinder 7).



ÖVNING C (se ovan)
Starta i vänster galopp. Vänd in och hoppa hinder nr 2 (räcke) mot staketet. Därefter rider du in i s-bågen från motsatt håll och hoppar hinder nr 1, 6 och därefter nr 4. Avsluta med att hoppa serien (hinder 7) åt motsatt håll. Du behöver vara snabb med att räta upp överlivet i landningen efter oxern för att inte komma för snabbt in i serien med bockar och räcken.

Lycka till!
Lotta Björe och Mari Zetterqvist Blokhuis, Jump Club

Börja med att rida på mittvolten i den svaga sidans varv i trav lättridning eller nedsittning, eller i galopp om det känns lättare.
- Då blir det trevligare ridning och hästen sätter sig inte emot. Om du börjar med att bråka med hästens starka sida så förstärker du den.

Forma efter mittvolten
Rid på mittvolten och utse fyra punkter. Rid med hästen ställd och böjd efter linjen. Behåll ställningen på den inre tygeln och reglera ställningen med yttertygeln. Om hästen vill förböja sig i inre sidan, rätar du ut den med hjälp av yttertygeln. Den yttre tygeln reglerar ställningen och den yttre bogen hålls på plats genom den framåtdrivande ytterskänkeln.

På bilden ser man en häst som är starkare i höger sida, vilket gör att den sätter mer muskler på högersidan. Illustration: Hella Stening.

När det fungerar rider du rakt fram längs fyrkanten innanför spåret och ställer hästen inåt. Kontrollera att hästen "spårar", det vill säga att den går rakt fram med fram- och bakben på samma spår.

Byt till den starka sidan
Därefter byter du varv och rider på stora mittvolten i den starka sidans varv.
- Där är principerna desamma, men var noga med att behålla stödet på den yttre tygeln genom att driva fram hästen med den svaga sidans skänkeln så att hästen spårar. Rör på den inre handen så att du "lirkar loss" den starka sidan med innertygeln. Innerskänkeln håller den inre bogen på plats och hind­rar hästen från att falla inåt i volten.

Ta små ledande tygeltag på innertygeln och undvik att tränga med den inre handen. Försök att omväxlande leda in och lätta med den inre tygeln och se till så att du aldrig fastnar i den starka sidans tygel. Om du hela tiden är mjuk och följsam blir hästen mjuk, eftersom den inte har något att göra motstånd mot.

Bjuda framåt
Fortsätt runt fyrkanten och driv fram hästen på den svaga sidan samtidigt som du håller koll på den starka sidans bog, så den inte faller ut. Oavsett vad du gör ska hästen hela tiden bjuda framåt. Rakriktningen får aldrig ske på bekostnad av hästens framåtbjudning.
- Jag utgår alltid från känslan i handen, säger Mads. Det vi känner i handen är ett symptom på vad vi har bakom oss och under oss.
- Jag håller stadig kontakt med den svaga sidans tygel och genom en mjuk hand på den starka sidan lirkar jag långsamt tills jag får in hästens kropp mellan hjälperna.

Handen följer med
Hästen rör sig i en pendlande rörelse från sida till sida i alla gångarter och därför är det viktigt att ryttaren är mjuk och följsam för att inte begränsa hästens rörelser. Extra viktigt är att handen följer med i hästens rörelser.
- Titta på hur hoppryttarna gör om hästen hoppar snett. Då bygger de hinder som gör att hästen lär sig hoppa rakt, i stället för att hela tiden försöka rätta in hästen. Vi dressyrryttare grejar gärna för mycket.

Mads råd om hur du rakriktar din häst
* Se till att din häst förstår de grundläggande hjälperna (framåtdrivande, förhållande, vändande och sidförande).
* Kontrollera att hästen bjuder framåt och bär sig själv och accepterar bettet, det vill säga ryttaren.
* Börja med att kontrollera att du själv sitter mitt över hästen.
* Starta med böjning och kontrollera att hästen är lika genomarbetad i den inre som den yttre sidan och är redo att bära mera vikt på bakbenen.
* Inrikta dig på att stärka den "svaga" sidan.
* Utgå från känslan i handen, eftersom den är ett symptom på vad du har bakom och under dig.
* Undvik att rikta in fram- och bakdel för mycket på en för ung häst, den behöver först lära sig att flytta sina ben.

Lycka till!

Mål
Ryttaren tränar på att få hästen lydig efter hinder. Övningen övar även ryttarens förmåga att rida i en bra rytm både före, över och efter hinder och rätt utförd blir hästen lydig.

Svårighetsgrad
Övningen rids på ridbana eller utomhusbana med måtten 20x50 meter eller större.
Starta med en hinderhöjd på 60 centimeter och öka successivt beroende på hästens utbildnings­nivå.

Hinderuppställning
Ett rättuppstående hinder mitt på långsidan innanför spåret. En bom pla­ceras cirka 15 meter (fyra normala galoppsprång) på den ena sidan av hindret och en annan bom placeras 18 meter (fem normala galoppsprång) på den andra sidan.

Framridning
Börja med att lägga en volt över en av bommarna, för att träna "ögat-känslan" att hitta bommen. Övningen är också bra att träna på för att göra hästen lydig.

Så här rider du övningen
Börja i galopp i vänster varv och galoppera i en jämn rytm över bommar och hinder. Till att börja med blir det ganska enkelt att få in fyra språng före hindret. Däremot blir de fem galoppsprången fram till nästa bom ganska svåra att få in eftersom avståndet blir kort.
Byt varv och hoppa från det and­ra hållet. Nu blir det enkelt att få in de fem sprången före hindret men det blir däremot svårare att få in de fyra galoppsprången efter hindret.
När det fungerar (och om du har en rutinerad häst) kan du lägga in ett galoppsprång extra, framför allt före hindret. När du höjer hind­ren blir det svårare att få in det extra galoppsprånget mellan bom och hinder eftersom hindret blir högre och avsprångspunkten något tidigare. Om du ändrar till oxer flyttar du bommen bakom hindret motsvarande hindrets längd.

Det här är en bra övning att träna på för att stärka hästen genom att få den att "elevera" mer (hästens språngkurva där den sätter under sig mer) och få den att hoppa mer på styrka/kraft i stället för på fart.

Tänk på
Övningen ska resultera i att du får en lydig häst så att du kan rida med en mjukare och jämnare rytm både före, över och efter hind­ret.

Lycka till!

Mål
Lydnadsövning som kontrollerar att ryttaren kan få hästen att vända, byta galopp och hoppa utan att tappa rytmen.

Svårighetsgrad
Den här övningen är en medelsvår övning som passar bäst till rutinerade hästar som är reglerbara och kan byta galopp. Övningen rids i ridhus eller på ridbana med måtten 20x60 meter. Hinderhöjden kan varieras mellan 0,60 och 1,00 meter.

Uppvärmning
Börja med att värma upp hästen i samtliga gångarter. Öva på att byta galopp över de upphöjda cavalettibockarna på skissen. Rid i ett lugnt tempo och var noga med att förbereda varje byte.
Gör ett "markerat galoppsprång" över cavalettibockarna. Det kan vara en bra hjälp att räkna 3–2–1–byt, för att ge byteshjälpen i rätt ögonblick. Det är viktigt att hästen har energi i galoppen även när du rider i ett lugnt tempo. Om den inte vill byta galopp så kan du behöva "knacka till" lite bestämt med skänkeln.
Starta med att hoppa fram i galopp på hinder nummer 1 och 2. Därefter hoppar du fram på kombinationen.

Hinderuppställning
Hinder nummer ett och två är rättuppstående hinder.
Hinder nummer tre är en trekombination med cirka 6,50 meter mellan hindren, avståndet kortas något för ponnyer beroende på ponnyns storlek.

Så här rider du övningen
Starta i vänster varv och hoppa hinder nummer ett och därefter tre, vänd till höger och byt galopp över den första av de tre cavalettibockarna.
Fortsätt i galopp över den andra cavalettibocken, byt galopp igen och hoppa tillbaka över hinder nummer tre, kombinationen från andra hållet. Avsluta med att hoppa hinder nummer två. Hoppa övningen flera varv efter varandra.
Rid i lugn rytm genom hela övningen och känn efter att du har kontroll på hästen både framför, över och efter hindren. Var noga med att hästen går kvar i samma lugna rytm och "sitter ihop" både under vändningarna, under galoppombytena och över hindren. Ta ut svängarna ordentligt mellan cavalettibockar och hinder så att hästen formar sig i sidorna. Var noga med att följa vägen och titta var du ska.

Slarva inte!
Även om bytet misslyckas är det viktigt att du följer den planerade vägen. Rider du slarvigt så blir rytmen dålig. Om bytet misslyckas flera gånger kan det däremot vara lämpligt att lägga en extra volt. Låt hindren "komma till dig" istället för att göra alltför stor affär av dem.

Lycka till!

Vi startar med den fysiska och psykiska aspekten på hur ryttaren använder sitt huvud. För att få en avspänd och följsam sits behöver du vara mentalt avspänd, oavsett om din häst går bra eller dåligt.
En förutsättning för att du ska ha kontroll på kroppen är att du håller huvudet "kallt". Om du lägger in personliga känslor, som att du är arg, ledsen eller stressad, i ridningen påverkar det ridningen negativt.

Viktigt med målbild    
- Du behöver vara i mental balans för att ha koll på din kropp, annars uppnår du inte fysisk balans i din sits, säger Mads Hendeliowitz.
Ta alltid ett par minuter och fundera på vad du vill uppnå med ridpasset innan du sitter upp i sadeln eller när du skrittar fram.
- Det är du som är lärare för hästen, därför bör du alltid planera ridpasset i förväg. Sedan är det bra att ha en tydlig mental bild av hur du ska sitta i sadeln - att du har en målbild i hjärnan som fortplantar sig till sitsen.

Ryttarens huvud placeras mitt över ryggraden. Huvudet väger ungefär 4,5 kilo - det ska vila stabilt och ge tyngd åt sitsen.
- Känn efter så att du har direkt kontakt från huvudet och ner till dina sittben. Det är ungefär som med ett ridspö, en stark knopp på spöet ger bra balans och jämvikt. Om du tippar huvudet framåt, bakåt eller åt sidan tippar hela sitsen.

Rör gärna på axlarna
Blicken leder kroppen och ryttaren ska titta rakt fram mellan hästens öron och långt fram på linjen, ungefär som när man kör bil. En avslappnad blick gör även nacken avspänd. I öppna och sluta ska ryttaren titta i rörelseriktningen
- I skrittpiruetterna brukar jag titta över hästens ytteröra i stället, annars finns det risk för att jag vrider kroppen för mycket, säger Mads.

Huvudet ska hela tiden vara kvar mitt mellan axlarna. Om ryttaren vrider huvudet alltför mycket förändras  tyngdpunkten.
- Om du har svårt för att få fram innerhöften i galoppfattningen kan det vara bra att titta överdrivet utåt, men bara om du behöver korrigera ett sitsfel.

Överlivet placeras mitt över hästen; ryttaren ska känna att axlarna befinner sig mitt över höfterna. Det ger en bra kontroll över sitsen.
Armarna ska hänga rakt från ryggraden och ryttarens kontakt med tygeln ska vara mjuk och fjädrande.
- Jag brukar tänka på att dra ihop skulderbladen. Då kommer bröstkorgen automatiskt fram och du får tag i de små musklerna i ryggen. Om du tänker att du ska lyfta upp bröstbenet får du ungefär samma effekt.
- Rör gärna på axlarna för att känna att du hela tiden är mjuk och avspänd.

Avsutten övning
Många ryttare är kutryggiga eftersom bröstmuskeln är förkortad. Det finns enkla övningar som kan användas för att töja ut bröstmuskeln.
- Ligg på mage med armarna rakt ut från kroppen och med huvudet vilande åt ena sidan, säger Mari Zetterqvist Blokhuis.
- Rita små ringar med armarna omväxlande framåt och bakåt. Vrid huvudet åt det andra hållet och upprepa övningen. Om du samtidigt drar upp det ena knäet ungefär 90 grader ut från kroppen blir övningen ännu mer krävande.

Känn tygeln i armbågen
Ryttaren ska stänga handen om tygeln så att den ligger stadigt inne i handen. Tummen ska vara högsta punkt och ligga som ett tak ovanpå tygeln och förhindra att tygeln glider ur handen. Det är musklerna på undersidan av handen och underarmen som ger stadga åt handen.

Ryttaren ska känna hästens takt i handlederna. Det är väldigt viktigt att handen är följsam och inte blir stum.
- Du ska känna tygeln i armbågen, och det ska finnas en kontakt mellan armbåge och höft och mellan höft och häl. Det är det som gör att ryttaren får en fjädrande sits.
Ryttaren ska sitta väl med i rörelsen och ha lite gung i armarna.
- Titta på hoppryttarna, de rider alltid med rörliga och mjuka armbågar.

Överlivet följer signalerna
En bra övning är att rida fram i arbetstrav från halt. Ge hästen signalen att gå framåt och kontrollera samtidigt att din kropp går med i rörelsen framåt och att du ger en mjuk eftergift med tygeln. Det är viktigt att du verkligen ger din häst plats att röra sig framåt.
När du rider in på en volt vrider du överlivet en aning inåt så att du håller axlarna i samma riktning som hästens bogar. I sidvärtsrörelser behöver du gå med i rörelseriktningen med överlivet, annars blir det svårare för hästen att utföra rörelsen. Överlivet ska hela tiden stämma överens med de signaler du ger till hästen.

Mads tips för avslappnad sits
* Placera huvudet mitt över ryggraden och känn att du har kontakt mellan huvud och sittben.
* Se var du rider med avspänd blick.
* Behåll kontakten med sittbenen när du flyttar överlivet.
* Fokusera på att dra ihop skulderbladen när du vill räta upp överlivet.
* Håll om tygeln så att den ligger stadigt i handen.
* Känn hästens takt i dina handleder.
* Var noga med att överlivet går med i hästens rörelse framåt.
* Följ med i rörelseriktningen med överlivet när du rider volter och sidvärtsrörelser.

Lycka till!

Ryttarens skänkel ska hänga avslappnat ner från höften. Knäet ska vara lätt vinklat, så att fotleden ligger rakt under höftleden. Hela benet ligger an mot hästen och det gäller framför allt vaden (stövelskaftet).
- Du ska känna hästens värme genom stöveln men utan att klämma, säger Mads. Skänkeln får inte "glappa" för då tappar du kontakten. Jag brukar säga att skänkeln ska vara "successiv" genom att du nyanserar kontakten så skänkeln får mer effekt och mindre effekt på hästen.

Skänkelns placering
När ryttaren rider på rakt spår placeras hälen strax bakom sadelgjorden. På böjt spår placeras innerskänkeln någon centimeter längre fram och den andra något bakåt. Överskänkelns roll är att fungera som en länk mellan vad- och sittben.

Stigbygeln placeras på den bredaste delen av foten och foten sjunker ner i stigbygeln så du får en fjädrande fot istället för att "trampa ifrån" i stigbygeln. Det ska kännas som om du har ett ägg mellan foten och stigbygeln.

Alla leder i ryttarens kropp hänger ihop med varandra. Om du spänner en led är det omöjligt att vara avslappnad i en annan led. Därför är det viktigt att du är mjuk och avslappnad i både höfter, knäled och fotled.

Hästen ska gå fram för ryttarens ben och den ska svara framåt när du trycker med skänkeln. Drivningen sker med "impulser" i takt med hästens rytm när det behövs. Även när du tar bort skänkeln ska hästen fortsätta att röra sig framåt. Om du hela tiden trycker med skänkeln så blir din häst "skänkeldöd".

Det allra viktigaste är att hästen går fram för skänkeln utan att ryttaren behöver trycka med den i varje sekund. Du ska hela tiden ha en känsla av att du har hästen "framför dig«"
När du använder skänkeln är det främst den övre delen av vaden du ska använda. Här är det viktigt att skänkeln verkar i riktning inåt - bakåt och utan att du drar upp hälen.

Placeringen varierar
Skänkelns placering är beroende av vilken del av hästen du vill påverka. I skänkelvikning flyttas den sidförande skänkeln aningen längre tillbaka medan den yttre skänkeln flyttas något framåt.
Du ska alltid anpassa skänkelläget efter vilken del av hästen du vill påverka. Om du vill påverka framdelen flyttar du fram skänkeln medan du flyttar tillbaka den när du vill påverka bakdelen. När du vill rakrikta hästen ska du alltid rikta in framdelen efter bakdelen.

Hur lär du den unga hästen att svara framåt på din skänkel?
Det är inte naturligt för hästen att gå fram för skänkeln utan det är något som den unga hästen lär sig genom hanteringen. Starten är att hästen lär sig att gå fram för smackning och spö. Sedan lägger ryttaren till ytterligare en signal - skänkeln -  som hon vill att hästen ska reagera på.

Fölet följer stoet och det kan man utnyttja vid inridningen genom att ta sällskap av en äldre häst. Lär hästen att gå fram för skänkeln i kombination med smackning och spö. Den ska även lära sig att fortsätta framåt även när du inte trycker med skänkeln.
Om hästen inte svarar på skänkeln och du lägger till sporren i stället får du motsatt reaktion.

 Tips - så ska ryttaren arbeta med skänkeln
* Alla leder i ryttarens kropp ska vara avslappnade.
* Skänkeln ska ligga stadigt intill hästen utan att klämma.
* En fjädrande häl är tecken på att skänkeln är avslappnad och att foten är rätt placerad i stigbygeln.
* Hästen ska svara framåt när du trycker med skänkeln och den ska fortsätta framåt även när du inte trycker.
* Skänkelns placering beror på vilken del av hästen du vill påverka.
* Lär den unga hästen att gå fram för skänkeln i kombination med smackning och spö.

Lycka till!

- Vi ryttare skyller ofta på hästen om det inte går bra i stället för att börja med oss själva, säger Mads Hendeliowitz.
Hur ryttaren placerar och använder sin mellandel är avgörande för hur väl ryttaren lyckas i sin kommunikation med hästen.
- Jag uppskattar att ungefär 85 procent av ridningen utgår från ryttarens mellandel, säger Mads.

Gemensam rörelse
När ryttaren sitter till häst fortplantas hästens rörelser till ryttarens kropp och bidrar till att häst och ryttare får en gemensam rörelse. Ryttarens bäcken och rygg absorberar hästens rörelse. Bäcken och höfter behöver vara rörliga både uppåt och nedåt, fram och tillbaka och i sidled för att ryttaren ska kunna följa med i hästens rörelser utan att störa dem. Överkroppen ska vara avspänd och placerad mitt över höfterna. Ryggraden är en förlängning av ryttarens bäcken. Takt och balans hänger ihop och takten utgår från bäckenet och ryggen.
- Ryttaren fångar upp hästens rytm och kraft genom bäckenet.
Vikten fördelas jämnt på en triangel som består av skrevet och de båda sittbenen.
- Du ska hela tiden känna den här trekanten när du sitter i sadeln. Kontakten med hästens rygg varieras så att den ibland är mer, ibland mindre.

Hitta tyngdpunkten
Sitsen ska vara stadig men samtidigt mjuk och elastisk och alla leder i ryttarens kropp ska vara mjuka. Sadeln är viktig, den ska hjälpa ryttaren att placera sig så nära hästens tyngdpunkt som möjligt. Det är viktigt att använda en sadel som hjälper ryttaren att hitta rätt balans och som har tillräckligt med plats så att ryttaren kan flytta sina sittben och förändra sitsen på rakt respektive böjt spår.

Hästens rygg måste få plats att röra sig så att ryttaren kan "swing with the horse". Och ryttaren får absolut inte hamna för långt bak i sadeln.
Ryttaren ska sitta rätt upp och ner på sittbenen och ha känslan av att landa på fötterna om hästen plötsligt försvann under honom.
Ryttare behöver jobba med att hitta sin egen tyngdpunkt och ta reda på om de är före eller efter i rörelsen.
- Dressyrryttare är ofta efter i rörelsen medan hoppryttare ibland är före hästen, säger Mads.

Det finns olika övningar som kan hjälpa ryttaren att hitta rätt tyngdpunkt och placering i sadeln.
- Den gamla hederliga balanssitsen (se illustration ovan) är utmärkt för att ryttaren ska känna sina sittben. Lyft ut benen åt sidorna och balansera bara på dina sittben.

Rid lätt i olika takt
Att rida lätt i olika takt är en annan övning som kan användas för att få en bra rytm och hitta rätt tyngdpunkt.
- Börja med att stå upp två steg och sitt ett. Sedan kan du prova med att stå ett steg och sitta två. Om du är i bakvikt ramlar du ner i sadeln igen, säger Mads.

Rytmen är otroligt viktig i ridningen. Om du är instabil stör du hästen, om du däremot är stel och stum bromsar du i stället hästens ryggrörelser.
- Takt och rytm är första steget i utbildningsskalan och utgår från bålstabiliteten och de muskler som ligger närmast ryggraden. Om du drar in naveln påverkas musklerna i ländryggen.

Styr med sittbenen
När ryttaren rider på rakt spår ska hon eller han sitta mitt över hästen. På böjt spår behöver ryttaren flytta tyngdpunkten en aning inåt. Det yttre sittbenet används som stöd i böjningen och flyttas en aning in mot mitten av sadeln samtidigt som det inre sittbenet pekar i riktning mot hästens inre bogbladsspets.
- Många ryttare glömmer att ändra sin sits i hörnpasseringen och hamnar på yttersidan i stället, säger Mads.

Att rida serpentiner är en utmärkt övning för att kontrollera att du använder dina sittben på rätt sätt. Rid mjuka serpentinbågar där du försöker styra din häst enbart med hjälp av sittbenen.
Alla ryttare är mer eller mindre oliksidiga och de flesta har ett favoritvarv som de helst rider i. I övningen med serpentinbågar kan du själv känna efter om du har svårare att komma fram med den ena eller andra sidans höft.

Stabil bål viktigt
Många ryttare använder Balimopallen för att öva rörlighet och liksidighet.
- Övningar på en Balimopall eller en pilatesboll förbättrar din kroppsmedvetenhet och känslan för hur bäcken och höfter ska användas, säger Mari Zetterqvist Blokhuis.

Bålstabiliteten är väldigt viktig för ryttare. Därför behöver ryttaren vara tillräckligt stark i mag- och sätesmuskler för att kunna inverka med sin mellandel.
- Ryttare är ofta starka i armar och ben men svaga i mellandelen. Det gör att vi blir obalanserade och rider för mycket med sporrar och hand i stället för med säte och skänkel.

En bra övning för att stärka mellandelen är "plankan": håll kroppen i en rak linje över marken och vila på armbågarna och på fötterna.
- Testa att stå en minut i plankan. Om du klarar det med lätthet är du stark i bålen.

Lycka till!