På skissen syns några exempel på hur man kan utforma hindren, men egentligen är det bara fantasin, säkerheten och hästens ålder och utbildningsståndpunkt som sätter gränsen.
Unga hästar bör vänjas gradvis vid olika typer av hinder. Var extra försiktig när du introducerar "titthinder" för en unghäst så att den inte blir rädd. Det är jätteviktigt att unghästen får en bra upplevelse första gången, använd därför gärna en äldre häst som draghjälp!
 
Snedställda hinder
Till vänster på skissen syns två hinder med ett relaterat avstånd mellan sig. Du kan till exempel välja att ställa dem fyra galoppsprång från varandra (mät från mitten till mitten). Det innebär normalt 17,5 meter - men eftersom hästarna kan stå emot på de snedställda hindren och höjden ska vara låg till en början rekommenderas ett något kortare avstånd. Testa dig fram till vad som passar din häst!
Konerna hjälper ekipaget att komma mitt på hindren, som kan hoppas från båda håll eftersom de är koppelräck. Rid på serien i en snärtig men inte alltför snabb galopp, och håll skänkeln intill ifall att hästen skulle tveka. Sådana här hinder förekommer ofta ute i terrängen men det är även bra omhoppningsträning att hoppa på snedden!
 
Spets
Spetsar är klassiska fälttävlanshinder och de kännetecknas av att vara smala i ena änden och vida i andra änden. Ju svårare spetsen är (alltså ju vidare den är i ena delen), desto mer tvingar den hästen att hoppa på den smala sidan.
När man introducerar hindret kan man göra det med ett stöd på ena sidan och två stöd på den andra, det vill säga som ett solfjäderhinder. Börja enkelt så att hästen får självförtroende! Spetsen ska till en början vara så pass enkel att hästen med lätthet kan hoppa den på mitten.
Efterhand kan man börja efterlikna en fälttävlansspets mer och mer, till exempel lägga upp bommarna på halmbalar, en tunna eller sockerbitar på den smala sidan. Det ökar svårighetsgraden eftersom det inte finns något stöd som ramar in hästen då.
Även här gäller det att rama in ordentligt med skänkeln så att hästen inte frestas att bryta ut. Utnyttja gärna att du har inramning på den breda sidan, bryter hästen ut gör den det där det är smalt. Om hästen börjar bryta ut, sätt genast upp någon form av infångare igen.
 
Andra idéer
Som sagt går det bra att hitta på egna hinderidéer, så länge de inte är farliga eller uppenbart skrämmande för hästen. I mitten på skissen syns ett förslag, det är som en "tunnel" av bommar där man rider in och sedan hoppar ett hinder. Kryssen på skissen markerar hinderstöd (som man rider in igenom) och de runda stödmarkeringarna kan till exempel vara halmbalar eller tunnor. Det här hindret är egentligen inte svårare än vilket koppelräck som helst, men de stora infångarna kan vara lite distraherande för vissa hästar. Så var beredd på att de kan stå emot!
Andra exempel på fälltävlansinspirerade hinder man kan lägga ut i ridhuset är vattenmattor (liknar ett dike) och väldigt smala hinder (det vill säga med korta bommar).