Skidåkare
Feberfria bestämde vi oss för att snika till oss en liten ridtur.
Det ligger fortfarande massor av snö kvar i skogen och med hård skare på. Så vi bestämde oss för att det fick bli en liten tur runt Bräningeskogen. Där är vägarna plogade. Dessvärre tycktes traktens alla skidåkare haft samma tanke för det kryllade runt i varje buske. Inte hade de lust att hålla sig i skidspåren heller utan envisades flera stycken med att hasa runt på vägarna.
Skogen är vintertid uppdelad så vägarna är till för folk som promenerar, rastar hundar och rider. Skidspåren är till för just det...skidåkare. Vi respekterar detta och rider inte i skidspåren så varför kan de inte respektera oss? INTE roligt att ha dessa blåsbälgar stånkande i hasorna. Både Cleo Och Butterfly blev nästintill hysteriska. Tror det är ljudet och det plötsliga uppdykandet de tycker är läskigt.
På ett ställe korsar skidpåren vägen. På håll såg jag en familj med eftersläntrade barn på skidor. Eftersom jag misstänkte att de som de flesta åkare inte hade koll runt omkring sig utan bara rakt fram, stannade vi och väntade på att hela högen skulle korsa vägen innan vi fortsatte.
Pappan får syn på oss (vi var väl kanske 20m från korsningen) och slår på bromsen. Sa till honom att vi väntar här tills ni alla korsat så blir det lugnast för alla parter
Mamman kommer ikapp och undrar om hästarna blir rädda för stavarna.
-Nej säger jag det är nog mer swichandet från skidorna.
Pappan blev helnöjd. Att han åkte så det swichade...ha,ha
Eftersom hästarna var mer över marken än på den kortade vi ner rundan och red bara "lilla bränninge"
Malin med de icke skidroade pållarna vid hemkomsten
Man kan tydligen bli svettig av att se andra motionera på skidor.
Kan tillägga det verkligen kryllade av dessa maniacs i skogen. Bakom varje buske var de. Ingen överdrift.
Lina har ju "rymt" utomrikes ett slag så Malin passade på att snika ännu en ridtur när jag hade stalltjänst. fast denna gång fick hon hålla sig på volten bakom stallet. Inga skidåkare där.
