teamjessie

Jagvar precis på väg att lägga mig när mobilen ringde. Det var mamma som talad eom att mina hästar hade smitit.

Panik!

Kastade mig iväg på cykeln och trampade iväg. Just när jag kommit uppför backen vid Lilla Bränninge ringer det igen. Då var det bonden som berättade att hästarna var lösa och hade sprungit upp mot gärdena. De hade varit snälla och försökt fösa in dem i hagen, men hästar på vifft är inte så lätta att fösa, så de hade sprungit iväg istället. han trodde dock att de skulle hålla sig kring gärdena då grannens hästar går på bete där. Sällskap och massor av mat brukar för det mesta hålla dem på plats.

La på ett extra kol och framme hämtade jag raskt en grimma och sprang upp på gärdena. Inte en skymt av dem någonstans!

Efter att ha visslat och ropat gick jag och hämtade cykeln. Cyklade runt i skogarna och mörkret föll. Tänkte att de hade kanske dragit sig hemmåt om de blev skrämda. Ringde mamma, men inga hästar hade dykt upp hemma vid stallet. Hon begav sig ut mot härhult för att kolla om de möjligtvis tagit sig dit. Inga hästar där heller...

I flera timmar cirklade jag runt på vägar och stigar mellan Ekeberg och stallet. Mörkt var det också...Tur man aldrig varit mörkrädd av sig.

När det så började ljusna åkte jag tillbaka till Ekeberg och kunde spåra dem ut till asfaltsvägen. På asfalt kan man inte se hästspår...

Däremot är det svårt för hästar att smyga på asfalt med järnskor

Just som jag stod och leade efter avtryck i diket hörde jag ett försiktigt klipp klopp. Det var otydligt så jag stannad eupp och lyssnade igen.

Jodå. Ett litet klippklopp lät det faktiskt som. Slängde mig upp på cyklen och trampade mot ljudet.

Visslade och ropade på Cleo.

Till min stora lättnad hör jag ett svarsgnägg och ett stycke häst kommer farande mot mig. Hon hade helt klart tröttnat på äventyr..

Antagligen har Exotica varit lite kärleksskrank och försökt ta sig till uppvakning inne på äskultsvägen, för när Cleo var infångade fick alla varsin godis (lättare att fånga så..) och när jag sedan tog Cleo och började gå mot Ekeberg följde Butterfly snällt och villigt med lös men Exotica tvärvände och stack bortåt igen. Ropade och forstsatte gå en liten bit i tron att hon skulle vilja följa med flocken.

Icke! Den dumma hästen vägrade...Hon var väldigt nära korvfabriken kan jag säga

Så kl 4 på morgonen ringde jag och väckte pappa så han fick komma och hjälpa mig fånga in skrället (som vid det här laget var det snällaste jag kallade henne) och hjälpa mig leda tillbaka till Ekebeg.

Väl framme så säkrade jag staketet och hästarna fick finna sig

Allt som allt tog hela nattliga eskapaden 6 timmar.