Minnesbot

Januari

Jordbruksarbete

Så snart slädföret medgiver, tar vinterkörslorna sin början. Den på hösten upptagna märgeln körs nu ut på åkern, sönderhackas så fint som möjligt samt sprids ut, om jorden inte är betäckt med alltför djup snö. I motsatt fall läggs den upp lassvis på åkern för att senare spridas ut. Likaså verkställes vid denna tid märgling av kärr och mossar samt av ängar och gräsvallar. Sand körs ut på styv och fuktig lerjord samt på kärr och dyjord. Sandjord förbättras genom tillförsel av lera. Sågstockar och timmer samt allt det virke av vilket man fordrar någon varaktighet, fälls från november till början eller slutet av februari. De fällda träden bör vid första tjänliga före framforslas. Likaså fortgår nu huggning av ved, gärdsgårdsvirke samt störar. Nu skall även hopsamling ske av vindfällen och utgallring av döda och av insektslarver angripna träd. Skogen fälls till svedjeland, där sådant med fördel kan begagnas, som i trakter där man har överflöd på barrskog, men brist på lövskog. Efter åtskilliga bränningar växer då lövskog upp i stället för barrskogen, om de avsvedda platserna fredas för betesdjur. För att befrämja bildandet av kärnis bör man skotta isen fri från snö. Spannmålen i magasinen och rotfrukterna tillses.

Ladugården och stallet

Jul och nyårstiden är den lämpligaste för påläggning av kalvar. Dessa klarar sig nämligen bättre än yngre kalvar på bete nästa sommar. Dock bör man inte försumma att även andra tider av året lägga till kalvar efter goda kor. Kvigkalvar som skall uppfödas till goda mjölkkor, bör födas men inte gödas. De tre till fyra första veckorna skall kalvarna ha söt oskummad mjölk, men redan under tredje veckan kan skummad mjölk tillsättas, och efter fjärde veckan tar man bort den oskummade mjölken helt och hållet. Den skummade mjölken bör vara uppkokt och ges till kalvarna vid samma temperatur som nymjölkad mjölk. I stället för skummjölk kan man även använda vassle. Efter att kalvarna uppnått 18 till 20 veckor kan kalvarna släppas på bete, om årstiden så medgiver. Om närmaste tiden före kalvningen kon har mycket mjölk, minskas utfordringen och kon mjölkas ren. Under första veckan efter kalvningen bör inget kraftfoder ges till kon och utfodringen får därefter inte ökas för snabbt.

För får som har fin ull, så kallade merinofår, infaller betäckningstiden i slutet av januari. Alla modertackor bör nämligen strax efter att de fått lamm klippas. Men då får med fin ull skall tvättas före klippningen bär man anordna deras parning så, att vattnet i åar och sjöar vid lammningen har en värmegrad av åtminstone 12 till 15 grader. Dräktighetstiden är cirka 5 månader.

Fjäderfäskötsel

Hönsen får under denna månad vistas ute endast vid vacker väderlek och bör då släppas ut sent och släppas in tidigt. Under djurens vistelse i det fria bör hönshuset rengöras och vädras grundligt. Foder ges två gånger om dagen, morgon och kväll. På morgonen ges ljummet blötfoder, sammansatt av kli, kokt potatis, köttavfall, gröpe och allt slags köksavfall samt helst uppblandat med skummjölk eller kärnmjölk. På kvällen utfodras med hel säd, korn omväxlande med havre. För att befrämja äggläggningen rekommenderas att i blötfodret inblanda sönderhackade nässlor och även lite benmjöl, krossat i mindre bitar, det sistnämnda förbättrar även skalbildningen på äggen. En sked benmjöl dagligen beräknas till 20 höns. Åtgången av foder per dag för ett hönshus på 20 höns är ungefär. Till blötfoder på morgonen beräknas 650 gram vetekli och potatis med mera, samt 1 liter mjölk. Och till torrfoder på kvällen beräknas 1 kg och 300 gram säd.

Kalkoner skötes och utfodras på samma sätt som hönsen, men behöver mera animalisk föda, köttavfall med mera, samt även grönfoder. De är mera ömtåliga för regn och slask och blir lätt förkylda om de blir våta eller kalla om benen. Deras tid för värpning infaller först längre fram.

Ankor får samma foder som hönsen dock av billigare slag eftersom ankor är mycket glupska. En favoriträtt är sönderskurna råa rovor. Ju rikligare de utfodras, utan att övergödas, tidigare och rikligare värper ankorna. Golvet i ankhuset bör strös med halm, som dagligen måste vändas. Även torvströ kan användas, men ankorna har lättare för att hålla sig rena när de får halmströ. Man bör tillse, att för parningen, som infaller i denna månad, finns tillgång till öppet vatten. Ankorna parar sig visserligen även på land, men befruktningen är då mera osäker.

Gäss utfodras på samma sätt som ankor, med det undantaget att dom inte skall ha animaliska födoämnen. Deras parningstid infaller i denna månad, och då parningen försiggår nästan uteslutande i vatten, måste man tillse, att tillräckligt med rymligt öppet vatten finns att tillgå.

Biskötsel

Angående binas övervintring se under september, huvudregeln är som där framhålles att bina under vintern bör oroas så lite som möjligt.

Trädgårdsskötsel

Köksträdgården och drivbänkar. I allmänhet kan man under denna månad endast göra de första förberedelserna till arbetet i köksträdgården. Strö och hästspillning skall nu läggas på i tunna lager och bredas ut på drivbänksplatserna. Däremot är det ännu för tidigt att anlägga andra drivbänkar än en mindre drivbänk framför ett fönster, en så kallad kur, för uppdragning av gurkplantor och melonplantor, vilka senare omplanteras på en senare bänk. Kuren läggs i slutet av månaden, en till en och en halv meter hög med 75 cm breda pallar vilka efter en tid bytes mot nytt, varmt strö eller åtminstone uppblandas med sådant och omarbetas, så att kurens värme inte sjunker. Före läggningen av övriga bänkar bör det utlagda ströet omarbetas ett par gånger. Rotfrukter och andra köksväxter, som förvaras i vinterförråd i källare eller hög, tillses då och då så att de inte förstörs av köld eller blir angripna av röta i värme. Förvaras de i källare, rensas och pustas de emellanåt, varvid skadade exemplar bortsorteras. Potatis avsedd för drivning i bänk, läggs upp i ett varmt ljust rum i ett lager, så att ljuset kommer åt samtliga potatisar. För att ha sallad hela vintern, sår man krasse och bladsallad tätt i lådor, vilka ställs på ett ljust och varmt ställe. Inom kort har växterna skjutit upp ett par tum och då kan man skära av den och använda den. Med korta mellanrum sår man nytt hela tiden.

Fruktträdgården. Träden rensas vid mild väderlek med en trubbig järnskrapa från mossar och lavar samt den yttersta skrovliga barken. Döda eller sjuka grenar skäres bort och sårytan jämnas och täcks med tjock trätjära. För att förhindra mossbildning stryks stam och grenar med kalkblandat vatten. Unga träd skyddar man mot harar genom att upp till en och en halv till två meters höjd bestryka dem med en blandning av kalk och kreatursblod, mot jordråttor enklast genom att hålla marken kring stammen välskottad från snö. Bärbuskarna skall beskäras nu, om inte allt för djup snö lägger hinder för detta. Krusbärs och vinbärsbuskarna beskärs på alla grenar som är fyra år eller äldre, och dessa tas bort så nära utgångspunkten det är möjligt. Vinbärsbuskar beskärs, dock inte så mycket som krusbärsbuskarna. På hallonbuskar tar man bort så många skott, att de återstående får gott utrymme. De återstående toppas så att det återstår halva eller högst två tredjedelar av deras längd. Döda skott och grenar bortgallras från buskarna. Ympkvistar tas bort om detta inte skett i december och läggs i en hög med snö som täcks av mossa, gammal halm, sågspån eller annat, i brist på snö kan man använda sand. Ömtåliga spaljéträd till exempel aprikos, vinterpäron och körsbärsträd, planteras åt söder, skuggas mot solen med luckor, rörmattor eller granris. Smultronsängar täcks med granris eller halmströ, ifall stark köld inträffar på barmark. Är marken däremot snötäckt, kan täckning uppskjutas.

Blomsterträdgården och parken. Brunnen gödsel till blomstergrupperna körs fram nu, om detta ej redan skett.. Beträffande de växter som förvarats inomhus om vintern men som är avsedda för blomsterträdgården, kan man påpeka följande. Rötter från dahlia som bör förvaras i torr sanda på torrt frostfritt ställe, samt rensas från förmultnade delar. I slutet av denna månad eller i början på nästa månad kan man plantera rötterna i krukor eller lådor. Rötterna av begonior, gladiolus med flera hålls fortfarande torra. Övriga växter som övervintras i lägre värme till exempel pelargonior, lobelia med flera befrias då och då från vissnade blad och skott. Angående de trädgårdsväxter, som på hösten inplanteras i krukor, se nästa avdelning. Törnrosor och andra mera ömtåliga växter täcks med granris. Träd och buskpartier gallras och sjuka och överflödiga park och alle´ träd fälls. Häckar tuktas, helst så att de blir tunnare upptill än nedtill. Rankväxter vid verandor och dylikt beskäres och binds upp.

Krukväxter i rum och växthus. Någon tids vintervila är nödvändig för de flesta växterna, och beträffande krukväxterna kan detta ske genom att man under denna månad placerar dem vid låg temperatur och endast sparsamt vattnar dem. Endast de växter som man vill skall blomma tidigt, som hyacinter, syrener, tulpaner, primulor med flera bör ha en högre temperatur och en något rikligare vattning. Vid mild väderlek bör frisk luft släppas in. Storbladiga växter som kamelior, nerier, draconor, fikus med flera rengörs från damm genom att då och då torkas med fuktig svamp. Frön blad och sköldlöss befrias växterna genom tvättning med mjuk borste eller tyglapp, doppad i starkt såpvatten, vilket sköljs av med rent vatten. Även insektspulver kan användas och i växthus rökning med tobak. Kallhusväxterna placeras vid en temperatur på fyra till sex grader varmt, pelargonior dock vid något högre temperatur cirka åtta till tio grader samt torrt. Varmhusväxterna kräver en värme på tolv till femton grader. Temperaturen bör vara något lägre under natten. De sorter som ännu utvecklar nya blad eller skott eller börjar blomma, ställs på den ljusaste platsen. Lökväxter samt andra ört eller trädartade växter som man på hösten inplanterat från trädgården i krukor, tas nu in för drivning i varmrum, varvid de flesta under de första veckorna inte tål en högre temperatur än sex till tio grader. Lökväxterna utgör dock ett undantag härifrån exempelvis liljekonvaljer, hyacinter, tulpaner med flera och kan om de inplanterats i september, genast sättas i tjugo grader. Däremot bör de inte utsättas för fullt dagsljus, förrän blomstänglarna skjutit upp några tum. Bland de vanligare växterna bär nämnas krokus och snödroppar vilka fodrar en sval ljus plats. Av buskväxterna tar man nu in bland andra törnrosor, syrener, azaleor, rhododendron med flera. Som allmän regel kan sägas att de kraftigaste exemplaren och de som skjutit mest eller de som redan börjat sätta blomknoppar tas in först.

Förberedelser till vårvinterarbetet. I trädgården görs under denna månad på lediga stunder. Frö skördat under sommaren och hösten rengörs och felande sorter rekvireras så snart frökatalogerna kommer. Komposter uppläggs av dyjord, blandad med kreatursspillning eller kalk, löv, stickbacke, köksavfall och liknande, och gamla komposthögar genomarbetas. Sand till gångar tas hem. Bast tillredes, käppar och störar skärs, drivbänkar, drivbänksfönster och alla nödvändiga trädgårdsredskap ses över och repareras eller köps in.

Till skydd för nyttiga småfåglar till exempel talgoxar bär man lägga ut föda som köttavfall, talg, ister, hampfrö eller dylikt

Fisket

Abborrmete på grunden, samt ståndkrok och angelfiske är denna tid mycket givande. I en del sjöar brukar det vara ganska lönande att meta sik. Siken metas med pimpelkrok, och då är huggkroken användbar. I sund med lindrig ström, men även på större fjärdar nappar siken ganska bra.

Följande fisksorter är bäst denna månad. abborre, gädda, gös, helgeflundra, vitling, kolja, lake, långa, piggvar, rödspotta, slätvar och tunga.

Jakten

Jakt är under hela januari tillåten på hare, tjäder, orre, järpe, dal och fjällripa, fasan, morkulla, ejder, knipa, svärta, alfågel samt andra dykänder. Tysk hare är dock fridlyst i Skåne året om.