Skänkelvikning med bibehållen framåtbjudning

Skänkelvikningar på diagonalen är jättebra att göra för att få hästen mjuk och lösgjord. Men ofta lär sig hästarna att det är på just diagonalen de ska tvära, och det går liksom lite för mycket "på räls". 
 
Inte minst gäller det hästar som tävlar LA-dressyr och därmed tränas att göra tävlingsmässiga skänkelvikningar. I sådana lägen är det aldrig fel att variera tvärning, tempo och ridväg.
Om din häst blir lite seg i skänkelvikningarna och snarare tänker åt sidan än framåt är det inte omöjligt att du har tappat yttersidan. I så fall har hästen lyckats att skjuta ut ytterbogen och ”faller” åt sidan.

Avbryt efter några steg
En bra övning att göra i en sådan situation är att rida några steg sidvärts på diagonalen men därefter avbryta och rida rakt fram mot kortsidan i några steg. Därefter kan du rida några steg åt sidan igen (se skiss nr 1).
Om du har svårt att få hästen att svara rakt framåt igen efter skänkelvikningen har du troligtvis tappat yttersidan. Hästen är inte rak i kroppen och svarar inte för ytterhjälperna. Denna övning får lite samma effekt som att rida innanför spåret, den tvingar ryttaren att ha hästen inramad och lyhörd för ytter skänkel.

Kontrollerar rakriktningen
Ett annat sätt att avbryta den diagonala skänkelvikningen på är att vända in hästen så att den går rakt fram på diagonallinjen efter att ha flyttat några steg sidvärts. Efter några steg rakt fram kan du rida skänkelvikning igen (se skiss nr 2).
Denna övning kontrollerar att hästen är rakriktad, när du rider rakt fram ska den bjuda framåt för båda skänklar fram till båda händerna. Är hästen oliksidig märks det med en gång. Känns hästen seg kan du med fördel göra en tempoväxling framåt innan du börjar skänkelvika igen.

Ann Kristin Yngve

denna övning kommer från Hippson